Relationship

Ja, att ha en förhållande är inte som en dans på rosor. Ni som är i ett vet vad jag menar. Det är ju liksom två personligheter som ska gå ihop. Två personers åsikter, intressen, allt. Man kan inte vara egoistisk i ett förhållande, då kommer någon att ledsna och hipphapp så har man lämnat varandra. Man ska ju liksom försöka att kompromissa. Eller nått. Komma på vad som fungerar för just er.

Det som är det lättaste i ett förhållande är att såra varandra, göra varandra besvikna, ledsna, arga, och missförstå varandra. Det är så lätt att såra någon, för lätt.
Det svåra är att verkligen uppskatta varandra, vara rak, ärlig, älska varandras olikheter, älska den andres fel och brister och tala klarspråk (alltså säga vad man menar). Det är skitsvårt. Men det gäller ju att ge och ta.

 Jag och Emil har vart tillsammans i över 3 år, vilket är sjukt lång tid, och hur många gånger inte inte vi bråkat bara för att den ene missförstod vad den andre sa? Hur många gånger har vi inte sårat varandra?
Jag vet inte hur många gånger jag har lipat ögonen ur mig, hur många gånger jag sårat honom. Jag har varit riktigt förbannad på honom, många gånger, kanske bara för att jag har velat att han ska göra något fast jag inte ens sagt något. Bara antagit att han ska veta.

Ingen är perfekt, inte en enda människa är perfekt. Ingen KAN vara perfekt. Det finns inget som är perfekt. Det finns ingen mall.

För ca 4 år sedan var inte ens Emil någon kille som jag föll för. Men shit vad jag föll.
Kommer aldrig att glömma våran första träff, för det var det värsta jag vart med om! Hahaha, det tyckte vi båda. Det var hemskt. Men än så håller vi ihop. Han är den vackraste av de vackra. Den snyggaste av de snygga. Han är min festis.

Jag älskar dig,