Har försökt att bearbeta allt som hänt idag. Det är det bästa man kan göra, bearbeta för att sedan kunna släppa det. Jag har sjungt, spelat gitarr, gråtit och till och med tagit mig tid till att måla.
Första gången är svårast, det gäller ju med allt. Men jag fick en sådan chock. Och i den situationen så var jag väldigt professionell. Jag tog allt det praktiska, var glad och trevlig mot resten av gruppen. Det var sjukt jobbigt att sjunga till hennes minne. Ibland förbannar jag min sångröst. Jag bara kopplade bort och körde dagen ut. Det var när jag satt i Emils bil och berättade vad som hänt som kranarna öppnade sig. Och sen har jag bara försökt att bearbeta allt.
Hon har det bra nu. Hon hann bli 98 år och var pigg och klar hela vägen. Och vem vill inte somna in i sin säng? Nu är jag helt slut, men kan ändå inte sova. Hoppas jag orkar gå upp imorn.
Kärlek <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar